Den ser inte mycket ut för världen, klockmalvan. För två år sedan fick jag den av min man och den blommade hela sommaren med gula klockor. När hösten kom satte jag in den i garaget tillsammans med de andra övervintrarna. 
När våren kom hade jag ett nyopererat knä och ville hitta ett smidigt sätt att ta hand om pelargoner, citronverbena, klockmalva och dahlior. Eftersom jag har frostvakt i växthuset så tänkte att det blev en bra plats att vakna till på. Även om nätterna blev svala så skulle det bli hyfsat varma dagar när solen låg på. Den svalare temperaturen skulle också dra ner behovet av vatten vilket passade när jag hade svårt att gå.

Nu, en erfarenhet rikare kan jag säga att kombinationen kall vår och övervintrare i växthus var en usel ide´.

Pelargonerna kom aldrig igång ordentligt, citronverbenan dog och dahliorna tog en evighet att få igång. Och så var det då klockmalvan. Den överlevde men såg helt bedrövligt deppig ut.

När jag såg den sakta men säkert tyna bort beslöt jag mig för att ge den en chans till återhämtning inomhus. Bästa platsen i burspråket, vatten, näring och kärlek. Det skulle säkert muntra upp den! Men malvan såg lika glåmig ut vad jag än gjorde och när den dessutom fick ohyra också beslöt jag mig för att ge upp. Den hamnade i garaget i väntan på slutstationen på komposten.

Sommaren förflöt och så en dag i slutet av juli fick jag se klockmalvan i det halvskumma garaget och bar ut den till komposten. När jag var på väg att slänga den såg jag att det kommit nya blad och blomknoppar!

Den hade blivit utsatt för ett alldeles för kallt uppvaknande, blivit angripen av ohyra, stått i ett halvskumt garage och inte fått vatten på hela sommaren och ändå överlevt och bildat knoppar! En sådan fighter kan man inte slänga. Jag vågade inte sätta plantan i för stark sol efter tiden i mörker så den fick göra mig sällskap på min plats nedanför altanen. Morgonsol och sen halvskugga resten av dagen. Jag putsade bort lite döda grenar och skötte den sen som vore det mitt eget barn tills det var dags för en ny vinter i garaget.

Nu har den fått komma in i värmen vid burspråket. Den har blivit lite ansad men ser fortfarande spretig ut eftersom jag inte vågar klippa ner den för mycket. Men nya blad har vuxit ut och den ser ut att trivas. I år ska jag göra mitt yttersta för att den ska trivas och aldrig mer ska jag utsätta den och andra nyvakna övervintrare för köldchocker.