Den ser inte mycket ut för världen, klockmalvan. För två år sedan fick jag den av min man och den blommade hela sommaren med gula klockor. När hösten kom satte jag in den i garaget tillsammans med de andra övervintrarna. 
När våren kom hade jag ett nyopererat knä och ville hitta ett smidigt sätt att ta hand om pelargoner, citronverbena, klockmalva och dahlior. Eftersom jag har frostvakt i växthuset så tänkte att det blev en bra plats att vakna till på. Även om nätterna blev svala så skulle det bli hyfsat varma dagar när solen låg på. Den svalare temperaturen skulle också dra ner behovet av vatten vilket passade när jag hade svårt att gå.

Nu, en erfarenhet rikare kan jag säga att kombinationen kall vår och övervintrare i växthus var en usel ide´.

Pelargonerna kom aldrig igång ordentligt, citronverbenan dog och dahliorna tog en evighet att få igång. Och så var det då klockmalvan. Den överlevde men såg helt bedrövligt deppig ut.

När jag såg den sakta men säkert tyna bort beslöt jag mig för att ge den en chans till återhämtning inomhus. Bästa platsen i burspråket, vatten, näring och kärlek. Det skulle säkert muntra upp den! Men malvan såg lika glåmig ut vad jag än gjorde och när den dessutom fick ohyra också beslöt jag mig för att ge upp. Den hamnade i garaget i väntan på slutstationen på komposten.

Sommaren förflöt och så en dag i slutet av juli fick jag se klockmalvan i det halvskumma garaget och bar ut den till komposten. När jag var på väg att slänga den såg jag att det kommit nya blad och blomknoppar!

Den hade blivit utsatt för ett alldeles för kallt uppvaknande, blivit angripen av ohyra, stått i ett halvskumt garage och inte fått vatten på hela sommaren och ändå överlevt och bildat knoppar! En sådan fighter kan man inte slänga. Jag vågade inte sätta plantan i för stark sol efter tiden i mörker så den fick göra mig sällskap på min plats nedanför altanen. Morgonsol och sen halvskugga resten av dagen. Jag putsade bort lite döda grenar och skötte den sen som vore det mitt eget barn tills det var dags för en ny vinter i garaget.

Nu har den fått komma in i värmen vid burspråket. Den har blivit lite ansad men ser fortfarande spretig ut eftersom jag inte vågar klippa ner den för mycket. Men nya blad har vuxit ut och den ser ut att trivas. I år ska jag göra mitt yttersta för att den ska trivas och aldrig mer ska jag utsätta den och andra nyvakna övervintrare för köldchocker.

Plus i växthuset

Solen är på väg ner och så även temperaturen. Minus 10 är det nu men det lär bli betydligt kallare i natt tror jag. På dagarna känner man att solen värmer trots flera minusgrader.

I en app på mobilen kan jag se temperaturen i växthuset. Soliga dagar kan det vara plusgrader där inne. Ingen riktig värme men en 3, 4 grader varmt i alla fall. Sådderna tinar inte upp utan kan i lugn och ro vänta på våren. Idag fick de dessutom ett täcke av snö över sig.

Sidensvansarna kommer numera varje dag. Eftersom de är så orädda kan jag sitta i dörröppningen i växthuset och fota dem. Glupska är de också, jag får hänga upp nya äpplen ett par gånger i veckan. Men det är det utan tvekan värt!

 Här inne spirar det i plastaskarna. Jätteverbenorna växer på och jag är inte längre orolig över att inte få tillräckligt många plantor. Bärnstensvipporna har grott och till min glädje även klocktobaken Swirling Seas. Var lite konfuderad där... Klocktobakens frön är ljusgroende men de var pelleterade. Även om fröfirmorna naturligtvis vet vad de gör blev jag lite orolig. Tänk om leran runt fröna hindrade dem från att gro? Fick tipset att spraya med vatten då och då för säkerhetsskull. Vet inte om det var det som fick dem att gro eller om de hade grott ändå. Jag är bara tacksam över att de grodde!
Jag har tagit in sådden av sommarrudbeckia från växthuset och satt på värmemattan.  Jag har även sått buketthirs och ställt i fönstret. Årets första växtloppis är den 3 maj så det gäller att dra igång i tid med de sorter som har längre utvecklingstid.

Snöyra och vårlängtan

Ute yr snön och Kung Bore har ett rejält tag om landet fortfarande. Jag gillar vintern och snön men när februari kommer börjar jag längta. Efter plusgrader, vintergäck och fågelsång. En liten tröst är det att starta upp de första sådderna här inne.

Hyllan är hopskruvad med en himla massa skruvar och passar perfekt bredvid skåpet. Än så länge lyser det bara på en hylla men det finns tråg och belysning på de andra som bara väntar på att användas.

Jätteverbenorna är de enda plantorna på hyllan. Sådde dem i december och några dagar efter det att de kommit in tittade de första små plantorna upp.

 I köket finns det också sådder. Klocktobak och bärnstensvippa står på värmematta och under belysning. Första gången jag odlar dem så det ska bli kul att se hur det blir.

I väntan på våren (som enligt SMHI är långt bort) får jag väl pyssla om mina pelargoner, oxalis och krukväxter. Och längta...

Vinterfåglar inpå knuten 2026

Den här helgen var det dags att räkna fåglarna man har vid fågelmatningen. Räkningen arrangeras av BirdLife Sverige och är ett sätt att hålla koll på vilka fåglar som syns på vintern och ifall någon sort ökar eller minskar. Jag har räknat fåglarna här hemma och passade även på att ta några bilder. 

Den här större hackspetten är en återkommande gäst som numera går under smeknamnet Marodören. Ett smeknamn den fick när vi upptäckte ett antal större och mindre hål på äppelträdets stam. Vi täckte med en duk och hoppades att det skulle räcka. Några små hål högre upp har det blivit men inga jätteangrepp. Däremot brukar den sitta på stammen och något förvirrat peta på den svarta duken och undra vad det är för konstig grej som är i vägen. 

Idag kom sidensvansarna så nu har koltrastarna fått konkurrens om äpplena. En flock på cirka 10 sidensvansar landade i trädet och gick lös på äpplena. Fortsätter de att komma lär jag behöva köpa fler äpplen om några dagar. 

Stjärtmesarna, eller disneyfåglarna som vi kallar dem, kommer varje dag. De brukar tränga ihop sig i den lilla bollen med hemmagjorda frökakor så den ser ut som en gråvit dunboll.

Man förstår varifrån blåmesen fått sitt namn. Står man och tittar på den hinner man inte uppfatta färgen så mycket men fångar man den på bild blir det tydligt. Då ser man att det inte bara är den lilla hättan på huvudet som är blå utan en stor del av fågeln.

Efter att ha ägnat en hel del tid åt att iaktta fåglarna så ser man vilka personligheter de är. Det är den sure koltrasthanen som inte tillåter någon att äta i närheten av honom. Koltrasthonan som lärt sig att om hon går riktigt långsamt med många pauser så kan hon ta sig fram till fröna på backen utan att den sure koltrasten bryr sig om henne.

Eller den lille rödhaken som alltid gömmer sig under altanen tills han ser att kusten är klar så han kan flyga fram och äta.

Gulsparvarna är ett nervöst släkte som alltid flyger iväg så fort något skrämmer dem. Men ena av dem brukar ta det lite lugnare och stanna kvar. Av förklarliga skäl kan jag inte svära på att det är samma fågel varje gång (det är cirka 25 fåglar i flocken) men kanske en av dem är lite modigare.

Jag älskar verkligen fåglarna i trädgården och kan sitta långa stunder och titta på dem. Om några månader kommer flyttfåglarna och sen är häckningen i full gång. Precis lika roligt att följa som intrigerna vid fågelmatningen.

Sådder och Odla snittblommor i trädgården

Nu kan man så de lite tuffare annuellerna, de som är härdiga. De klarar en köldknäpp på några minusgrader och kan gro i svalare temperatur. Kort sagt, perfekta att kallså och ställa i växthuset. 

Idag gick jag ut till planteringshörnan i garaget, satte i kontakten till värmefläkten och började röja. Av någon konstig anledning råder det alltid ett kaos på bordet. När gamla julkransar var avskalade, trasiga slingor lagda på skräphögen i ena hörnet av garaget och fågelmaten ställd där den egentligen ska stå var det dags att börja så.

När jag sår blir det jordigt och det kan snabbt bli jord över halva bordet. Då är man glad för sin sålåda! Vi har en nybyggd skola där jag jobbar och när den gamla skulle rivas var jag med och tömde textilsalen. Där fanns lådor i ett skåp som var perfekta att använda vid sådder. Sylåda blev sålåda. Rejäla kanter på tre sidor och en lägre längst fram. Ett fantastiskt återbruk! 

När jag sår använder jag jord från komposten. De flesta blomfrön är små och för att underlätta häller jag ut dem i en skål. Betydligt lättare att få tag på dem då än i en liten fröpåse.
Jag använder inte så mycket krukor till mina sådder utan istället är det diverse plastbyttor. Har jag köpt tomater, champinjoner, druvor eller annat som säljs i bra plastförpackningar så hamnar de i sparahögen. Fördelen är att det inte blir en himla massa småkrukor utan istället ett mindre antal byttor. Dessutom sparar du pengar när du inte behöver köpa krukor. Återbruk är billigt och bra!

Riktigt små frön brukar det vara många av i varje förpackning. Då brukar jag bredså istället för att peta ner en och en. När man bredsår strösslar man ut fröna över jorden. Sen trycker man till lite lätt så fröna verkligen får kontakt med jorden. Man får se till att inte strö ut hur många frön som helst bara. Tänk på att varje frö är en planta!

Är det få frön i påsen men fortfarande ganska små så använder jag en lite pinne som hjälpmedel. (Här en grillpinne av trä) Jag duttar först pinnen lite på den fuktiga jorden och sen på fröet. Då fastnar det på pinnen och sen kan man lyfta över det till krukan (eller vad man nu sår i). Då är det lättare att få fröet där man vil ha det och på rätt sådjup.

När det kommer till sådder kan man skriva näst intill hur mycket som helst. Man ska tänka på sådjup, om de är ljusgroende, härdiga eller ej, utvecklingstid, toppas eller inte, stå ljust, mörkt (ja faktiskt!) eller i skugga och en massa mer. Ja, man kunde lätt skriva en bok. 
Någon som gjort just det, skrivit en bok, är Anna Öhman. I hennes bok "Odla snittblommor i trädgården" kan man läsa om vad ska tänka på för att lyckas med sin snittblomsodling. (Eller rättare sagt, få bättre förutsättningar för att lyckas. Väder och ohyra råder ingen över.)
Jag gillar verkligen den här boken! Den är tydlig utan en massa onödig text. Bilderna är fina men begränsade så de inte dränker innehållet.

Dessutom har boken tabeller. Jag älskar de de här tabellerna! Kolla bara på den här. I en och samma tabell får du namn, härdighet, utvecklingstid, såtid, när de kan planteras ut och avstånd. Dessutom symboler vid de som är ljus- eller mörkergroende. 

Det finns listor på vilka blommor som ska toppas, listor på blommors svenska, latinska och engelska namn och mycket mer. 
Den här boken borde finnas i varje snittblomsodlares hem!
Förtydligar att jag inte har något samarbete med Anna Öhman. Jag vill enbart dela med mig av en fantastiskt bra bok. Vill ni också köpa ett exemplar så hittar ni den HÄR. Den finns både som e-bok och vanlig.